Intro!
Sitter här med pink i högtalarna och min son sovandes i sängen bakom mig. Kan knappt fatta att han snart fyller 1år, är bara några dagar kvar. Mitt liv är igentligen rätt händelselös. Är för tillfället mammaledig iallafall i några månader till. Träffar knapt några vänner alls, ärligt talat är de jag träffar mest mina föräldrar och min yngsta storasyster samt hennes sambo och barn. (Jag vet rätt patetiskt.) Men känner bara att allt ork till umgänge har gått ur mig och ändå är jag bara 22år och har satt mig själv i isoleringscell. Det är iof en trea, så jag kan knappast klagga på utrymet :) . Jag har också alla bekvämligheter jag behöver. Men knappt några vänner att umgås med. Träffar väll några regelbundet typ några gånger om året så jag vet inte om jag kan kallar dem vänner längre snarare bekanta. Min son pappa då? Jodå, han är med i bilden :). Han är två år ungre än mig men jag tror inte på att åldern spelar någon roll. Min mamma är nämligen två år äldre än min pappa, så det har väll gått i arv (hehe). Jag trivs jätte bra ihop med honom och älskar honom över allt annat, han är min bästa vän och en underbar älskare. Just nu går han och utbildar sig till svetsare. Varför? Jo, därför att vi båda valde fel yrkesinriktning på gymnasiet. Jag är utbildad bone och stålt över det. Japp, ni hörde rätt jag är tjej och kan köra traktor, mjölka kor och är inte rädd att ta i med hårdhandskarna när det gäller arbete men blev allergisk sista året och kan inte längre jobba inom det jag är utbildad till. Trist men sånt är livet. Karln min är utbildad maskinist inom jordbruk men får inget jobb och därför går han och blir svetsare nu. Summering: Jag = mammaledig/arbetlös/Whitetrash. Men det är bara och kämpa sig vidare. det är som de säger det man inte dör av gör en bara starkare och klokare. Nä, nu kan jag inte sitta här längre och hänga min son har vaknat och vill överta skivandet( hehe).
Men ni får fortsätta att ha en bra dag =)
och jag hoppas ni fick en liten glimt om vem jag är ;)
